KETCHUPEFFEKTEN?
Jag vet att jobba på McDonalds inte är världens glammigaste jobb, det går ju inte att jämföra med Edsbacka liksom. Att diska på McDonalds är dessutom ännu mindre glammigt än att stå i kassan och ta emot beställningar.
Vad som är ännu värre, värre än ett hav hamburgerinosade saker att stoppa in och ut ur en diskmaskin är att diska ketchuphållarna. JAG HATAR KETCHUP! Bara lukten av det i för stora mängder får mej att må illa, att sen få händerna indränkta i det, det blev nästan för mycket för min lilla hjärna, jag menar, jag hade redan nästan svimmat en gång den dagen. Hur mycket ska jag behöva ta? Det räckte dessutom inte med en ketchuphållare, nej, självklart var jag tvungen att diska två! Jag som drog en lättnadens suck när jag var klar med den första och svor att jag aldrig någonsin skulle röra en ketchupflaska igen, men tji fick jag.
Jag säger bara en sak. USCH! USCH! USCH! USCH!
Men risk för att framstå som en tönt
The Sims 3 släpps i Sverige den 17e februari.
Och jag vill ha BIG TIME.
Håltimme, en av tusen
Jag har håltimme. Igen. En tredjedel av klassen har engelska medan resten av oss irrar runt planlöst och inte har en aning om vad vi ska göra, inte ens matsalen har öppnat en och ut kan man inte gå utan att förfrysa tårna av siog på två minuter. Det är ljust och soligt ute, visst, men det är så himla kallt att jag undrar om det verklgen är v'ärt det. Dock gjorde det hela min tidigmorgonfärdtillskolan lite lättare, men väl här hade jag ändå bara en lektion, förljt av den håltimme jag nu spenderar med att kalga på att jag har håltimme. Jag är kool.
Ibland undrar jag varför jag går upp på morgnarna överhuvud taget.
I övrigt kan jag meddela att jag igår åt lunch på samma restaurang som Ebba von Sydow! Det var helt klart höjdpunkten på min vecka, eller något. Min bloggmotivation höjdes till skyarna och jag ser verkligen framför mej ett liv fullt av glitter, glamour och bloggalor. Åh ja! Jag kommer aldrig behöva jobba igen.
Tills dess ska jag hämta vakta laga mat åt barn. FRED UT.
Like a champagne supernova
Hon är galen, och jag hatar skolan!
För övrigt har det varit en bra, otroligt kall dag då jag gått omkring och frusit mest hela dagen. Därför ska jag nu ta mej ett varmt, långt, bad. CIAO
Santas are the new black
Idag var jag snyggast i stada när jag drack te med världens bästa Andrea och Sara, iklädd finaste tomtestrumporna någonsin.
Today is gonna be the day.
- Dagen min mamma, helt utan grunder, starkt antydde att jag var bakis, något jag absolut inte var eller är, men som min mor inte tycks kunna släppa taget om.
- Dagen då jag körde bil för första gången i mitt liv.
- Dagen då jag såg mitt första avsnitt någonsin av Heroes.
- Dagen då jag klämde i mig nästan ett helt paket Ben & Jerry's helt själv.
- Sista dagen ur första månaden på året som ska bli det bästa någonsin
God ny månad.
Gulaschsoppa.
Skolan börjar för övrigt mer och mer likna ett skämt.
Hur många lektioner har jag haft denna vecka? SJU.
Hur många gånger har jag ens satt min fot i skolans matsal? NOLL.
Men klaga ska jag inte göra, för lite skolgång är ändå betydligt mer fördelaktigt än det omvända.
Trevlig helg på er, nu ska jag dricka te.
Vad tror ni om en P100-resa till Egypten?
SOVDAG
På denna lediga tid ska jag laga amerikanska pannkakor. Sedan ska jag bjuda in Fredrika och så ska vi kalasa på pannkisar och te, sådeså!
OASIS
För många låter detta säkert underbart, men för mig resulterar det bara i total brist på motivation. Jag har nämligen minst två timmars håltimme menllan nästan varje lektion, detta på grund av gruppdiskussioner, hemarbeten och sjuka lärare. Jag orkar inte, jag orkar inte, jag orkar inte! Jag orkar inte gå på en skola som inte ens har råd att skaffa en vikarie åt en lärare som vart sjuk i över en vecka!
Tillbaka till något positivt. Idag spelar Oasis i Globen. OASIS! Det kommer bli galet roligt. Ses vi där?
Nu ska jag plugga spanska. Gomorron,
Om...
2642 TIMMAR
eller 158555 MINUTER
Fyller jag arton!
IDREIDREIDRE
BOSTONGURKA
Välkommen till min nya blogg!
Här tänker jag vara helt mainstream komnimerat med helt ehen och lägga upp oversizade bilder tillsammans med kluriga, estetiska bildtexter. Eller inte så kluriga, men ack så trevliga texter med lagom stora bilder. Den som lever får se. Eller nåt. Tja.
I vilket fall la jag ner min blogg för några månader sedan, helt trött på att känna pressen att uppdatera hela tiden. Jag trodde inte att jag skulle sakna det, men här är jag, ett par månader senare, och vill bara ha någon stans att skriva av mej. Det är trots allt ett väldigt bra sätt att göra sin röst hörd. Hur länge denna nyvunna bloggentusiasm håller i sig återstå att se, så stay tuned!